Brevet publicerades den 22 september och bär signaturer från ordförandena i AstraZeneca, Boehringer Ingelheim, Chiesi Group, Ipsen, GSK, Novo, Novartis, Roche och Sanofi. Det hör inte till vanligheterna. Även om branschorganisationer ofta varnar för att Europas konkurrenskraft urholkas, är det en stark markering när nio styrelseordförande personligen ställer sig bakom en och samma text.
I grunden beskrivs den europeiska läkemedelsindustrin som en av efterkrigstidens stora framgångar, en sektor som i dag skapar ett handelsöverskott på över 220 miljarder euro inom EU. Det är en ställning som nu är allvarligt hotad.
Siffrorna bakom oron
Bara under de senaste två åren har läkemedelsinvesteringar till ett värde av över 600 miljarder dollar annonserats i USA och Kina. Under samma period har Europas andel av den globala läkemedelsforskningen sjunkit från 43 procent år 1990 till 31 procent i dag – en nedgång som inte visar några tecken på att bromsa in.
När det gäller kommersiella kliniska prövningar har den europeiska andelen halverats på bara ett decennium och ligger nu på blygsamma nio procent. Kina har numera passerat Europa inte bara i antalet kliniska prövningar, utan även när det gäller läkemedelspatent och utveckling av nya substanser. Ordförandena pekar på Mario Draghis nyligen publicerade rapport, som varnar för att strategiska sektorer som läkemedelsindustrin riskerar att sakta tyna bort om inget drastiskt görs.
Konsekvenserna för patienterna
För patienterna runtom i Europa är effekterna redan tydliga. Brevet konstaterar att omkring 40 procent av alla nyligen godkända behandlingar aldrig når den europeiska marknaden. För de läkemedel som faktiskt introduceras är väntetiden i snitt närmare 600 dagar. Det har bidragit till att canceröverlevnaden i Europa nu ligger under nivåerna i USA.
En stor del av förklaringen hittar undertecknarna i decennier av europeisk politik där läkemedel främst setts som en kostnad att pressa ned, i stället för en investering för framtiden. Sjukvårdsbudgetar sätts ofta godtyckligt och justeras sällan för inflation, trots ett allt större vårdbehov. Signalen till den innovativa sektorn har därmed blivit att Europa inte riktigt värderar den forskning som görs.
Makthavarna påminns också om de tuffa villkoren för att utveckla nya läkemedel. Det tar ofta mer än tio år och kräver runt tre miljarder euro i riskkapital innan en behandling når fram till patienten. Av tiotusen framtagna kandidater är det i genomsnitt bara en eller två som lyckas ta sig hela vägen till marknad.
Vad industrin kräver
Kraven från industrin riktas åt två håll. På EU-nivå vill man se snabbare processer för kliniska prövningar, ett starkare skydd för patent och en mer logisk digitalpolitik. EU uppmanas också att ge medlemsländerna det ekonomiska utrymme som krävs för att investera i hälsa och nya läkemedel.
Det tyngsta ansvaret läggs dock på de nationella regeringarna. Det är där besluten fattas om hälsobudgetarnas storlek, hur snabbt nya läkemedel utvärderas och hur sjukvården moderniseras. Ordförandena drar en tydlig parallell till andra sektorer och menar att moderna läkemedel bör ses som samhällsviktig infrastruktur, precis som försvar och energi, och inte som något man kan förlita sig på att andra regioner löser.
Det finns mycket att vinna på en vändning. Om Europa bara lyckas ta in försprånget mot Kina och USA när det gäller kliniska prövningar, skulle det enligt brevet kunna frigöra 53 miljarder euro och skapa 82 000 nya jobb.
Ett återkommande budskap
Uppropet står inte för sig självt. Så sent som i juni skickade nätverket European Life Sciences Coalition (ELSC) – med över 200 undertecknare från investerarsidan – ett liknande brev till EU:s ledare. De efterfrågade konkreta åtgärder för att överbrygga det stora kapitalgapet gentemot USA och Kina. Koalitionen föreslog bland annat att offentliga medel bör användas för att locka till sig mer privat kapital i alla utvecklingsfaser, till exempel via den europeiska konkurrenskraftsfonden.
ELSC pekade också på att föråldrade tolkningar av olika regelverk skrämamer bort europeiska investerare. Splittrade kapitalmarknader och utdragna, oförutsägbara handläggningstider var de främsta skälen till att bolag i allt högre grad väljer bort Europa för sin kliniska utveckling. Regelverket måste förenklas, inte minst genom den planerade EU-lagen Biotech Act.
Medan investerarna i ELSC fokuserar på hur bolag ska kunna finansieras och växa i Europa, siktar läkemedelsjättarnas ordföranden in sig på slutskedet. De lyfter i stället fram prissättning, subventioner och patienternas tillgång till nya behandlingar. Tillsammans täcker de båda breven hela värdekedjan, och de landar i exakt samma slutsats om vart den europeiska life science-sektorn är på väg om inget görs.
