Köpeskillingen är satt till 20 dollar kontant per amerikanskt depåbevis, där varje depåbevis motsvarar tre aktier i Silence Therapeutics. Totalt värderas det brittiska bolaget därmed till cirka 1,3 miljarder dollar, eller 1,1 miljarder dollar rensat för nettokassan.
Affären ligger helt i linje med Mercks ambition att bli en global innovatör inom sällsynta sjukdomar och områden med enorma medicinska behov. Under förra året svalde tyskarna amerikanska SpringWorks Therapeutics och nu fortsätter stöpningen av forskningsportföljen. Enligt Danny Bar-Zohar, vd för bolagets läkemedelsverksamhet, ger det senaste förvärvet dessutom ett viktigt och efterlängtat första fotfäste inom blodsjukdomar.
Mindre järn minskar behovet av åderlåtning
Det förvärvade huvudprojektet divesiran utvecklas för att behandla polycytemia vera. Det är en kronisk blodcancer där benmärgen överproducerar röda blodkroppar. Tillståndet gör blodet tjockare och ökar drastiskt risken för blodproppar och hjärt-kärlsjukdom. Standardbehandlingen består i dag av regelbunden åderlåtning för att rent manuellt sänka andelen blodkroppar i kroppen.
Divesiran bygger i stället på siRNA-teknik och ges som en enkel injektion under huden en gång i kvartalet. Läkemedlet stänger effektivt av genen TMPRSS6, vilket i sin tur höjer nivåerna av hormonet hepcidin. Eftersom hepcidin är kroppens viktigaste regulator av järnomsättningen leder detta till att mindre järn blir tillgängligt för nybildning av röda blodkroppar.
Uppköpet understryker samtidigt hur intresset för siRNA-tekniken breddas. Från att tidigare ha varit strikt begränsad till leversjukdomar prövas mekanismen nu brett mot allt från blodcancer till fetma.
Urstark data från fas II
I fas II-studien SANRECO nådde divesiran sitt primära effektmått med marginal. Hela 88 procent av patienterna svarade på behandlingen, att jämföra med endast 19 procent i placebogruppen. Under studiens första 36 veckor behövde patienterna i genomsnitt genomgå 0,2 åderlåtningar, medan motsvarande siffra för placebogruppen låg på 2,1. Effekten var konsekvent oavsett vilken annan grundbehandling patienterna stod på.
Behandlingen uppvisade dessutom en god säkerhetsprofil utan några nya varningssignaler. Reaktioner vid injektionsstället var sällsynta och övergående. Endast två patienter utvecklade en lindrig blodbrist som prövarna bedömde ha koppling till läkemedlet.
