I studien TRANSCEND-T2D-2 fick 1 298 vuxna med typ 2-diabetes, vars blodsocker inte var tillräckligt kontrollerat med metformin, antingen retatrutid eller Ozempic i 80 veckor. Båda läkemedlen ges som en spruta i veckan. Ozempic gavs i den högsta godkända dosen, 2 milligram, medan retatrutid prövades i två doser, 9 och 12 milligram.
Retatrutid sänkte långtidsblodsockret, mätt som HbA1c, med i genomsnitt 2,2 procentenheter i båda dosgrupperna, jämfört med 1,8 procentenheter för Ozempic. Utgångsnivån var i genomsnitt 8,3 procent. Skillnaden i vikt var större. Deltagarna vägde i snitt drygt 102 kilo när studien började, och de som fick retatrutid gick ned 19,5 respektive 20,9 procent, eller omkring 20 och 21,5 kilo. I Ozempic-gruppen var viktnedgången 9,4 procent, eller 9,5 kilo.
Studien nådde sitt primära effektmått och samtliga viktiga sekundära effektmått. Retatrutid gav dessutom större förbättringar än Ozempic av flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, bland annat blodfetter och det övre blodtrycket. Enligt Kenneth Custer, chef för Lillys verksamhet inom hjärt-, kärl- och ämnesomsättningssjukdomar, visar direkta jämförelser som denna hur ett nytt läkemedel står sig mot de behandlingar som patienter och läkare redan har tillgång till.
Tre hormoner i en molekyl
Ozempic, med den aktiva substansen semaglutid, efterliknar tarmhormonet glukagonliknande peptid 1 (GLP-1), som stimulerar insulinfrisättningen och minskar aptiten. Lillys storsäljare Mounjaro verkar på två hormonsystem, GLP-1 och glukosberoende insulinotropisk polypeptid (GIP). Retatrutid lägger till ett tredje, glukagon, som bland annat påverkar kroppens energiförbrukning.
Att viktnedgången blev så stor är enligt Lilly särskilt intressant, eftersom personer med typ 2-diabetes ofta har svårare att gå ned i vikt än andra. I fas III-studien TRIUMPH-2, som omfattade personer med både typ 2-diabetes och fetma, gick deltagarna på den högsta dosen ned 20,8 procent.
Fler avbröt behandlingen
Den högre effekten hade dock ett pris. Fler deltagare avbröt behandlingen på grund av biverkningar med retatrutid, 4,8 procent med den lägre dosen och 7,9 procent med den högre, jämfört med 2,7 procent för Ozempic. De vanligaste biverkningarna var, som för andra läkemedel av samma typ, besvär från mage och tarm, som diarré och illamående. Med retatrutid var också dysestesi, obehagliga känselförnimmelser i huden, vanligare än med Ozempic. Enligt Lilly var de flesta biverkningarna lindriga till måttliga.
Två saker är värda att ha i minnet när siffrorna tolkas. Studien var öppen, vilket innebär att både deltagare och läkare visste vilket läkemedel som gavs. Resultaten är dessutom beräknade som om alla deltagare hade fortsatt med behandlingen under hela studien, vilket ger en bild av hur väl läkemedlet fungerar när det tas som planerat. De fullständiga resultaten ska presenteras vid en medicinsk kongress och publiceras i en vetenskaplig tidskrift.
Nästa duell mot den egna storsäljaren
TRANSCEND-T2D-2 är den sjätte fas III-studien där retatrutid har visat stark effekt. Den största frågan återstår dock att besvara. I fas III-studien TRIUMPH-5 jämförs retatrutid direkt med Lillys egen Mounjaro hos personer med fetma, med eller utan typ 2-diabetes.
Retatrutid prövas också mot bland annat knäartros, sömnapné, ryggsmärta och fettleversjukdom, och i en studie av effekten på hjärt-kärlsjukdom. Läkemedlet är ännu inte godkänt någonstans i världen, och Lilly understryker att den som säljer retatrutid till konsumenter bryter mot lagen.
