Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret förstör de celler i bukspottkörteln som bildar insulin. NextCells läkemedelskandidat NXTCL-T1D, som tidigare hette ProTrans, består av mesenkymala stromaceller från donatorer. Målet är att dämpa immunförsvarets angrepp och därmed bevara så mycket som möjligt av patientens egen insulinproduktion. Den mäts genom halten av C-peptid, ett ämne som bildas i samma mängd som insulin.
I den randomiserade delen av ProTrans-Young fick 60 barn och unga med nydiagnostiserad typ 1-diabetes antingen NXTCL-T1D eller placebo. Efter tolv månader hade de behandlade patienterna i genomsnitt kvar 69 procent av sin ursprungliga insulinproduktion, jämfört med 62 procent i placebogruppen. Skillnaden var inte statistiskt säkerställd, och studien nådde därmed inte sitt primära effektmått. Inte heller de sekundära effektmåtten visade några statistiskt säkerställda skillnader.
Positivt mönster hos de yngsta
Studien var redan från början uppdelad i två åldersgrupper, 7 till 11 år och 12 till 21 år. Hos de yngre barnen hade de behandlade i genomsnitt kvar 64 procent av sin insulinproduktion efter tolv månader, jämfört med 51 procent i placebogruppen. De behövde också öka sin dagliga insulindos mindre: med 0,15 enheter per kilo kroppsvikt, jämfört med 0,24 enheter i placebogruppen.
– Hos de yngre barnen ser vi ett genomgående numeriskt positivt mönster, säger Mathias Svahn, vd för NextCell Pharma.
Bolaget understryker själv att resultaten är beskrivande och att ingen statistiskt säkerställd effekt har visats. Dessutom saknas tolvmånadersdata för fyra av de femton behandlade barnen, medan alla barn i placebogruppen har data. Det gör det svårare att dra säkra slutsatser.
För de äldre patienterna i åldern 12 till 21 år visade redan ettårsresultaten, som presenterades i april 2025, ingen tydlig skillnad mellan behandling och placebo. En preliminär genomgång av tvåårsdata pekar åt samma håll, men materialet är ännu inte fullständigt analyserat.
Vuxenstrategin ligger fast
NextCells huvudstrategi gäller inte barn utan vuxna. Bolaget vill ta NXTCL-T1D till marknaden som en engångsbehandling för vuxna som fortfarande har en egen insulinproduktion, och som behandlas inom två år från diagnosen. Strategin bygger på en tidigare randomiserad studie i vuxna, där behandlingen gav en statistiskt säkerställd skillnad efter tolv månader.
Enligt bolaget har skillnaden dessutom vuxit över tid. Efter ett år hade de behandlade vuxna kvar 89 procent av sin ursprungliga insulinproduktion, jämfört med 53 procent i placebogruppen. Efter fem år var siffrorna 57 respektive 15 procent.
Barnprogrammet vidareutvecklas
För barn och unga vill NextCell nu, tillsammans med kliniska experter, undersöka hur behandlingstidpunkten kan optimeras och om upprepad behandling kan förbättra resultaten. Bolaget pekar på att sjukdomen ser olika ut hos olika barn vid diagnos. Diagnosen sätts när sjukdomen upptäcks, inte när immunförsvarets angrepp började, och barnen kan därför ha olika mycket kvar av sin insulinproduktion.
Som jämförelse lyfter NextCell fram fas III-studien PROTECT med läkemedlet teplizumab, som omfattade 328 barn och unga. Där fick patienterna två behandlingskurer, effekten mättes efter 78 veckor och studien visade en statistiskt säkerställd skillnad. Studierna är inte direkt jämförbara, men visar enligt bolaget hur mycket större patientantal, behandlingsupplägg och uppföljningstid kan skilja sig åt.
Längre fram vill NextCell också utvärdera studier där barn identifieras genom screening och behandlas innan de får symtom. Effekten i så tidiga sjukdomsstadier har ännu inte undersökts. I bolagets kliniska studier har inga allvarliga biverkningar kopplade till behandlingen rapporterats.
Vd kommenterar
BioStock bad Mathias Svahn berätta mer om resultaten och vägen framåt.
ProTrans-Young nådde inte sitt primära effektmått. Hur ser du på resultatet, och vad är den viktigaste lärdomen?
– Det är naturligtvis en besvikelse att vi inte kunde visa en statistiskt säkerställd effekt i hela studiepopulationen. Samtidigt ser vi ett genomgående numeriskt gynnsamt mönster hos de yngre barnen.
– Den viktigaste lärdomen är att vuxna är den patientgrupp där vi hittills har bäst förutsättningar att påvisa behandlingseffekt. Det betyder inte att behandlingen nödvändigtvis fungerar sämre hos barn. Effekten skulle kunna vara lika stor eller större, men barn och ungdomar är en mer heterogen grupp. Det kan krävas större studier och anpassningar av behandlingstidpunkt, dosering eller antal behandlingar.
– För vuxna ligger strategin fast. Det är dessutom en stor patientgrupp. Enligt International Diabetes Federation diagnostiserades 56,5 procent av alla nya fall av typ 1-diabetes under 2024 hos personer som var 20 år eller äldre.
I gruppen 7 till 11 år saknas tolvmånadersdata för fyra av de femton behandlade barnen. Varför saknas de, och hur påverkar det er tolkning av resultaten?
– Det är viktigt att förtydliga att samtliga barn fick sin behandling. NXTCL-T1D ges som en engångsinfusion och flertalet av dessa patienter återkallade sitt samtycke efter att behandlingen genomförts. Bortfallet gäller alltså uppföljningen, inte behandlingen.
– Vi har inte sett något som tyder på att besluten var kopplade till säkerhetsproblem. Tyvärr får bortfallet stor betydelse för möjligheten att statistiskt påvisa en behandlingseffekt, särskilt i en så liten patientgrupp.
Så det skulle kunna vara så att familjerna framför allt ville få tillgång till behandlingen och därför valde att avstå från uppföljningen?
– Det är en möjlig förklaring, men jag vill inte spekulera i familjernas motiv.
I de äldre barnen och ungdomarna syns ingen tydlig effekt, varken efter ett eller två år, medan vuxenstudien visade en statistiskt säkerställd skillnad. Hur förklarar ni den skillnaden?
– Det vet vi ännu inte. Barn och ungdomar har generellt en snabbare sjukdomsprogression och en mer varierande remissionsfas än vuxna. Under puberteten sker dessutom hormonella förändringar som påverkar både immunsystemet och insulinkänsligheten.
– En annan skillnad är att barnen behandlades inom sex månader från diagnos, medan vuxenstudien inkluderade patienter upp till två år efter diagnos. Vi behöver undersöka om behandlingstidpunkt, sjukdomsfas och dosering kan förklara skillnaderna och om upprepad behandling kan förbättra resultaten. Vi behöver först analysera resultaten mer i detalj för att bättre förstå vilka faktorer som påverkar behandlingssvaret.
Ni vill undersöka tidigare behandling och upprepade behandlingar hos barn. Hur skulle en ny studie kunna se ut, och vad krävs för att den ska kunna starta?
– Vi behöver först analysera resultaten mer i detalj för att bättre förstå vilka faktorer som påverkar behandlingssvaret. Vi har redan visat att upprepad behandling varit säker och väl tolererad i vår studie på vuxna, med lovande explorativa effektresultat. Det ger oss anledning att undersöka om fler behandlingar kan förbättra resultaten även hos barn. Tillsammans med våra kliniska samarbetspartner utvärderar vi nu hur en ny studie bäst bör utformas. Det kräver naturligtvis också myndighetsgodkännanden och finansiering.
Hur realistiskt är det att behandla barn som har identifierats genom screening innan de får symtom, och hur långt bort ligger en sådan studie?
– Synen på screening för typ 1-diabetes håller på att förändras. Tidigare har det funnits en tveksamhet eftersom ett positivt besked kan skapa oro, samtidigt som det kan dröja många år innan sjukdomen bryter ut. Nu finns det en godkänd immunmodulerande behandling som kan fördröja insjuknandet, vilket förändrar förutsättningarna.
– Jag tror att vi kommer att se allt bredare screeningprogram framöver. Det öppnar också möjligheter att behandla sjukdomen innan symtomen uppträder. Eftersom många patienter är mycket unga är säkerheten särskilt viktig. Här har NXTCL-T1D en potentiell fördel. Vi har hittills inte sett några behandlingsrelaterade allvarliga biverkningar eller andra oroande säkerhetssignaler.
– Det är ett intressant framtida utvecklingsområde, men vi har ännu inte studerat behandlingen före symtomdebut och kan därför inte ange någon tidsplan.
Vuxenstrategin ligger fast. Vad är nästa steg mot ett marknadsgodkännande för vuxna, och hur ser tidsplanen ut?
– Vi fokuserar på regionala vägar till marknadsgodkännande i länder med särskilda snabbspår och stöd för cellterapier och regenerativ medicin, exempelvis Japan. Målet är att tillsammans med lokala partner utveckla programmet och bygga värde inför de större marknaderna i USA och Europa. Vi för dialoger även där, men utvecklingskostnaderna är högre och studierna bedöms behöva vara mer omfattande.
– Den fortsatta utvecklingen förutsätter partnerskap med industriella aktörer, akademi och sjukvård, alternativt att vi stärker ägarbasen med resursstarka investerare. Tidplanen beror därför på hur dessa möjligheter utvecklas.
Hur tror du att resultaten från barnstudien påverkar dialogen med läkemedelsmyndigheter och möjliga partner kring vuxenprogrammet?
– Myndigheterna är väl medvetna om att behandlingsresultat inte utan vidare kan överföras mellan vuxna och barn. Det är olika patientpopulationer med olika biologiska förutsättningar. Vuxenresultaten står sig, med en statistiskt säkerställd skillnad efter ett år och en bestående skillnad mot placebo efter sex år. Barnstudien har dessutom gett oss ytterligare värdefulla säkerhetsdata från en yngre patientpopulation.
– Vi är transparenta med våra resultat i dialogen med myndigheter och potentiella partner, men bedömer inte att barnstudien förändrar förutsättningarna för vuxenprogrammet.
Hur ska vuxenprogrammet och en eventuell ny barnstudie finansieras?
– Som jag nämnde tidigare är vår strategi att finansiera utvecklingen genom industriella och akademiska partnerskap eller genom att stärka ägarbasen med resursstarka investerare. Vuxenprogrammet har högsta prioritet, medan barnprogrammet utvecklas vidare tillsammans med våra kliniska och akademiska partner.
Vilka är de viktigaste milstolparna för NextCell det kommande året?
– Det viktigaste är att ta konkreta steg mot marknadsgodkännande för NXTCL-T1D hos vuxna genom partnerskap, finansiering och regulatoriska processer, framför allt i Asien.
– Vi ser också fram emot att analysera de prover som samlats in under barnstudien för att identifiera biomarkörer och andra faktorer som kan påverka behandlingssvaret. Vi vill även undersöka om detaljerade individanalyser och jämförelser med kontrollpatienter kan hjälpa oss att uppskatta hur sjukdomsförloppet skulle ha utvecklats utan behandling.
– Parallellt undersöker vi möjligheterna till early access, där patienter skulle kunna få tillgång till behandlingen utanför kliniska prövningar, inom ramen för gällande regelverk i länder med väletablerade regulatoriska system.
Innehållet i BioStocks nyheter och analyser är oberoende men BioStocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.
