BioInvent rapporterar lovande respons vid äggstockscancer

Lundabolaget BioInvent International befinner sig just nu i ett intensivt nyhetsflöde gällande huvudtillgången BI-1808. Anti-TNFR2-antikroppen utvecklas som en bred immunterapi för flera olika cancerformer och har på senare tid rönt stort intresse.

Så sent som förra månaden, vid den prestigefyllda ASH-konferensen, presenterade BioInvent data från en fas IIa-studie inom kutant T-cellslymfom (CTCL) som visade en total svarsfrekvens (ORR) på 46 procent. På måndagsmorgonen lade bolaget ytterligare en pusselbit, denna gång med data från studien inom avancerad äggstockscancer.

I den här kohorten utvärderas BI-1808 i kombination med MSD:s storsäljare Keytruda (pembrolizumab). Vid avläsningstillfället den 18 december hade 23 patienter rekryterats, varav 17 var utvärderingsbara gällande effekt.

Starka effektsignaler

Interimsanalysen visar att kombinationsbehandlingen gav klinisk nytta för en tydlig majoritet av patienterna. Av de 17 utvärderingsbara patienterna låg graden av sjukdomskontroll (DCR) på 65 procent.

Än viktigare är att den totala svarsfrekvensen (ORR) landade på 24 procent, bestående av fyra bekräftade partiella responser (PR). Därtill uppnådde sju patienter stabil sjukdom (SD). Bolaget framhåller att behandlingens varaktighet verkar lovande, med flera fall av stabil sjukdom som varat längre än åtta månader och som fortfarande pågår.

Övervinner resistens

Resultaten är särskilt intressanta givet hur svårt det historiskt sett har varit att behandla äggstockscancer med vanliga checkpointhämmare som Keytruda. Dessa tumörer beskrivs ofta som ”kalla”, vilket innebär att immunsystemet har svårt att identifiera och attackera dem.

BI-1808 är utformad för att binda till TNFR2 (tumor necrosis factor receptor 2). Genom att blockera denna receptor syftar antikroppen till att reducera antalet regulatoriska T-celler (Tregs) som skyddar tumören, samtidigt som den stärker aktiviteten hos de effektor-T-celler som dödar cancerceller. Hypotesen är att BI-1808 kan göra dessa ”kalla” tumörer ”heta”, och därmed möjliggöra för Keytruda att verka effektivt.

– Pembrolizumab has shown meaningful benefit only when combined with chemotherapy, while monotherapy in the KEYNOTE-100 study achieved an ORR of 8 per cent. Against this backdrop, observing a 24 per cent response rate and a 65 per cent disease control rate with BI-1808 in combination with pembrolizumab is highly encouraging and has led us to expand this cohort to better qualify this signal, kommenterar BioInvents vd Martin Welschof.

Fördröjd respons tyder på immunaktivering

En intressant observation från studien är att vissa av de kliniska svaren noterades först efter flera månaders behandling. Enligt BioInvent tyder detta på att immunsystemet behöver tid för att aktiveras av BI-1808 och inleda en effektiv attack mot tumören.

Detta mönster indikerar att ytterligare responser potentiellt kan uppstå över tid, vilket kan ha en positiv inverkan på data för progressionsfri överlevnad (PFS) längre fram.

Kombinationsbehandlingen fortsätter att uppvisa en gynnsam säkerhetsprofil. Bolaget rapporterar att behandlingen generellt var säker och väl tolererad, samt att biverkningar kunde hanteras med standardvård.

Riktar in sig på specifika subtyper

Explorativa analyser av datan har identifierat att behandlingen visar särskilt stark aktivitet vid två specifika subtyper av sjukdomen: höggradig serös och klarcellig äggstockscancer.

Baserat på dessa fynd optimerar BioInvent nu studiedesignen. Den planerade expansionskohorten i fas IIa kommer att rekrytera ytterligare 20 patienter, med specifikt fokus på dessa subtyper för att ytterligare validera och kvantifiera signalen. Bolaget förväntar sig att presentera resultat från denna expansionskohort under andra halvåret 2026.

Q&A med vd Martin Welschof

You recently showed a 46 per cent response rate in CTCL and now 24 per cent in ovarian cancer. Do you see a common biological denominator between these two very different indications that makes them particularly sensitive to TNFR2 inhibition?

– What we are seeing across both CTCL and ovarian cancer is that TNFR2 appears to be a central node in regulating highly immunosuppressive tumor microenvironments. While the diseases are very different, they share a reliance on TNFR2‑expressing regulatory T cells and myeloid‑derived suppressor cells that effectively shield the tumour from immune attack. By inhibiting TNFR2, we are disrupting that protective barrier. That mechanism seems to be broadly relevant across multiple tumour types, and the consistency of responses reinforces our conviction that TNFR2 is a meaningful therapeutic target.

You noted that some responses occurred after several months of treatment. Does this ”delayed effect” require a rethink in how clinicians should evaluate early scans to avoid taking patients off treatment too prematurely?

– Yes, the delayed responses we’ve observed do suggest that clinicians may need to take a more nuanced approach when interpreting early imaging. TNFR2 inhibition is fundamentally about re‑educating the immune system, and that process can take time. We’ve seen patients who initially appeared stable—or even showed minor progression—go on to achieve meaningful tumour reductions months later.

– So, I do believe that, as with other immunotherapies, premature discontinuation could risk missing durable benefit. This is something we will continue to communicate clearly as more data emerge.

The expansion cohort will focus on high-grade serous and clear cell subtypes. What is the biological rationale making these specific subtypes more responsive to TNFR2 inhibition?

– Both high‑grade serous and clear cell ovarian cancers are characterized by a particularly immunosuppressive microenvironment, with high infiltration of TNFR2‑positive Tregs and myeloid cells. Preclinical work and early biomarker analyses suggest that these subtypes may be especially dependent on TNFR2‑mediated signaling for immune evasion. That gives us a strong biological rationale to focus our expansion cohort where the mechanism of action is most likely to translate into clinical benefit.

The treatment landscape for ovarian cancer is evolving rapidly. How do you envision BI-1808 positioning itself in relation to these new therapies?

– The ovarian cancer field is indeed moving quickly, with combinations, targeted agents, and immunotherapies all being explored. We see BI‑1808 as highly complementary rather than competitive. Because TNFR2 inhibition works by lifting immunosuppression rather than directly attacking the tumor, it has the potential to integrate well with other modalities—whether that’s checkpoint inhibitors, antibody‑drug conjugates, or even standard chemotherapy. Our goal is to position BI‑1808 as a foundational immunomodulatory agent that can enhance the effectiveness of existing and emerging treatments.

With a readout planned for H2 2026, do you have sufficient cash runway to reach this milestone, or will this expansion require additional funding?

– We have been very disciplined in how we allocate capital, and our current planning assumes that we can reach the H2 2026 readout with the resources we have. That said, as we expand the program and consider additional opportunities—whether in ovarian cancer or other indications—we will always evaluate financing options that could accelerate development or strengthen our strategic position. But for the core BI‑1808 milestones, we are well aligned with our existing runway.

Given these strong signals across multiple indications, have you initiated any early discussions with potential partners regarding a pivotal Phase III study design?

– Given the strength and consistency of the signals we’re seeing, it’s natural that interest is increasing. While I can’t comment on specific discussions, I can say that we are actively engaging with parties who recognize the potential of TNFR2 inhibition. As we refine our development strategy, we want to ensure we have the right partners—scientifically, operationally, and commercially—to maximize the impact of BI‑1808. The data emerging from the expansion cohort will be an important catalyst for those conversations.