Sprint Bioscience arbetar fragmentbaserat. Man utgår från mycket små molekyler, fragment som binder till ett målprotein, kartlägger exakt hur de sitter i bindningsfickan och bygger därifrån stegvis upp större molekyler med starkare bindning och bättre läkemedelsegenskaper. En viktig del i det arbetssättet är proteinkristallografi och det är där MAX IV kommer in.
Anläggningen utanför Lund är världens första synkrotronljuskälla av fjärde generationen, och när proteinkristaller bestrålas med dess röntgenljus ger diffraktionsmönstret en tredimensionell bild av proteinet ned på atomnivå. Metoden är ovanlig i branschen. Inom svensk industri är det i princip bara Sprint Bioscience, Saromics Biostructures och AstraZeneca som systematiskt använder proteinkristallografi i läkemedelsutvecklingen.
Frågan som projektet ska besvara
Dagens fragmentscreening utförs i regel vid kryogena förhållanden, alltså i djupfryst tillstånd. Det ger stabila och högupplösta data, men temperaturen är långt från den ett protein faktiskt befinner sig i. Projektet ska jämföra screening vid kryogena förhållanden med screening vid rumstemperatur, för att utvärdera om det senare ger ytterligare biologiskt relevant information. Om svaret är ja kan det stärka kommande utvecklingsprogram, eftersom bindningar som bara uppträder vid mer fysiologiska förhållanden annars riskerar att missas. Samtidigt bidrar arbetet till att bygga ut MAX IV:s kapacitet att erbjuda datainsamling vid rumstemperatur till industriella användare.
– Att Vinnova beviljar finansiering till detta projekt tillsammans med MAX IV är ett tydligt erkännande av den kompetens och forskning som Sprint Bioscience har byggt upp inom fragmentbaserad läkemedelsutveckling, säger vd Johan Emilsson.
Han framhåller att samarbetet ger möjlighet att utforska nya metoder som kan stärka framtida läkemedelsprojekt, samtidigt som bolaget bidrar till utvecklingen av svensk forskningsinfrastruktur.
En relation som byggts över tid
Samarbetet är inte nytt. Sprint Bioscience reste tidigt till synkrotroner utomlands för sina analyser, men när MAX IV i Lund stod färdigt blev anläggningen ett naturligt val. Bolaget har sedan dess varit en aktiv part i att forma hur industriellt samarbete fungerar i praktiken. För Sprint Bioscience har samarbetet också gett praktiska effekter. Bolaget kan numera samla in diffraktionsdata automatiskt, vilket frigör arbetstid, och har byggt intern kompetens för att använda röntgenkristallografi även i screeningkampanjer.
Projektet löper från november 2026 till oktober 2028. Av det beviljade beloppet kan Sprint Bioscience som mest erhålla cirka 704 000 kronor.
Vd kommenterar
BioStock kontaktade Sprint Biosciences vd Johan Emilsson för att få veta mer.
För att gå lite djupare in på det här, vad är det ni misstänker att ni missar i dag när screeningen görs i djupfryst tillstånd?
– Vår etablerade fragmentscreening är redan mycket robust och har visat sin styrka i flera läkemedelsprogram. Syftet är därför inte främst att hitta sådant vi missar idag, utan att ytterligare stärka kvaliteten i våra data och beslutsunderlag.
– Genom att studera proteiner och fragment under mer biologiskt relevanta förhållanden kan vi bättre förstå om proteinets struktur speglar dess naturliga tillstånd och om fragmenten binder på samma sätt som i kroppen. Det ger oss ökad trygghet i de beslut vi fattar tidigt i läkemedelsutvecklingen.
Hur skulle ett positivt utfall konkret förändra hur ni driver era program?
– Ett positivt utfall skulle göra det lättare att avgöra hur tillförlitliga strukturbiologiska data är och dessutom kunna ge oss ny information som vi i dag saknar. Det skulle kunna hjälpa oss att snabbare optimera våra molekyler. Vi har redan flera kompletterande analyser som hjälper oss att bedöma kvaliteten i våra data.
Projektet löper till oktober 2028. När räknar ni med att ha tillräckligt med data för att veta om rumstemperaturstudier tillför något?
– Vi räknar med att ha genererat data vid båda temperaturerna senast i oktober 2027. Då bör vi kunna avgöra vilken temperatur som är mest relevant för just det här projektet. Samtidigt kommer kunskap och erfarenheter från projektet att kunna användas i resten av vår forskningsplattform och i framtida projekt.
Ni har tidigare beskrivit proteinkristallografi som grunden för hela er plattform. Hur mycket av det ni säljer i ett licensavtal är i praktiken strukturbiologisk kunskap snarare än själva molekylen?
– Det vi licensierar ut är inte bara molekyler, utan också kunskapen kring hur de kan vidareutvecklas och utvärderas. Våra program innehåller omfattande strukturbiologiska data och metodik för hur dessa används i läkemedelsutveckling. Även om molekylerna givetvis är viktiga är det samlade kunnandet bakom dem ofta minst lika värdefullt för våra partners.
Om metoden fungerar, blir den ett argument i förhandlingar med potentiella partners, eller är det här mer ett internt effektiviseringsarbete?
– På sikt kan arbetssättet hjälpa oss att utveckla projekt snabbare genom att ge tillgång till mer relevanta data tidigare. Samtidigt blir den kunskapen en del av det värde vi erbjuder våra partners. De får inte bara bättre data, utan också en djupare förståelse för varför vi valt en viss metodik och temperatur i våra strukturbiologiska studier. Det ger en bättre grund för den fortsatta utvecklingen av projekten.
Innehållet i BioStocks nyheter och analyser är oberoende men BioStocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.
