För radioligandterapier är dosökningsdelen av fas I avgörande för att fastställa det terapeutiska fönstret. Två mått är centrala: maximal tolererbar dos (MTD) och rekommenderad dos för fas II (RP2D). Med beskedet har Spago Nanomedical i praktiken prickat av den första av dessa två.
Baserat på data från den senaste patienten som doserades vid 20 MBq/kg har den oberoende monitoreringskommittén konstaterat att MTD har uppnåtts och rekommenderar nu att ytterligare två patienter inkluderas på den näst högsta dosnivån, 15 MBq/kg, för att skapa underlag för RP2D innan fas I-delen av studien slutförs.
Hittills har totalt 15 patienter med avancerad cancer doserats i Tumorad-01 över fyra dosnivåer och ett brett spektrum av solida tumörer. Enligt bolaget visar preliminära data från samtliga tidigare behandlade patienter en acceptabel och konsekvent säkerhetsprofil över alla utvärderade dosnivåer upp till och med 20 MBq/kg – ett tungt vägande utfall för en first-in-human radioligand-studie och en förutsättning för en smidig övergång till fas II.
Studien genomförs vid två australiska sjukhus: Cancer Research SA i Adelaide och St Vincent’s Hospital i Melbourne.
Bilden av tumörupptag stärks
Synligt upptag av ¹⁷⁷Lu-SN201 observerades på SPECT/CT i tumörer hos en patient med skivepitelcancer i tungan (SCC) som behandlats vid 20 MBq/kg, med tydligt synligt upptag även i tumörpåverkade lymfkörtlar. Observationen kommer utöver det tidigare rapporterade – och särskilt uttalade – upptaget hos en patient med adenoid cystisk cancer (ACC). Båda indikationerna ligger inom familjen huvud- och halscancer, och Mats Hansen konstaterar i gårdagens delårsrapport att ”ett potentiellt reproducerbart mönster framträder” – ett tidigt tecken på i vilken riktning valet av indikation kan bli aktuell.
DMC har tidigare bedömt upptaget som proof-of-concept för Tumorad, och den nya observationen stärker den bilden inför fas IIa där fokus kommer att skifta mot att generera effektdata i utvalda indikationer.
Organisation och synlighet inför nästa steg
Spago Nanomedical har använt det gångna kvartalet till att stärka organisationen. I mars anslöt Torsten Malmström med en bakgrund från ledande roller på Camurus, Zealand Pharma, PolyPeptide och AstraZeneca, som Director CMC & Supply – en roll som är direkt kopplad till uppskalning av tillverkning och leveranskedjor inför fas IIa och en framtida kommersialisering. Tumorad-programmet får också vetenskaplig synlighet den 15–17 maj, då ett abstract om Tumorad-01 presenteras vid den 56:e årliga vetenskapliga konferensen arrangerad av Australian and New Zealand Society of Nuclear Medicine (ANZSNM) i Canberra.
Bakgrunden är gynnsam. Senaste tidens affärer inom radiofarmaområdet, däribland alliansen mellan Regeneron och Telix samt Bristol Myers Squibbs förvärv av fas I-bolaget RayzeBio för 4,1 miljarder USD, vittnar om läkemedelsindustrins intresse för nästa generations radiofarmaka, en kontext som Spago Nanomedical själva lyfter fram i delårsrapporten.
Att MTD nu har fastställts och att reproducerbara observationer av tumörupptag har säkerställts, närmar sig Spago Nanomedical nästa steg i sitt affärsutvecklingsarbete med vad som rimligen kan beskrivas som bolagets starkaste datapaketet hittills.
Q&A med vd Mats Hansen
MTD är ett av de primära effektmåtten i fas I-delen av Tumorad-01. Hur betydelsefullt är beskedet?
– Det är betydelsefullt eftersom MTD är ett primärt effektmått i studien. Som i praktiskt taget alla fas I- eller first-in-human-studier är det centrala syftet att fastställa säkerhet, och att vi nått MTD innebär att vi definierat ett dosintervall där säkerhetsprofilen är acceptabel. Det är en viktig formell milstolpe i sig, eftersom det är det som guidar oss mot en fas II-dos. Utöver det har vi väldigt övertygande bilder som visar tumörupptag hos ytterligare en patient med huvud- och halscancer. Tillsammans med säkerhetsbilden är det väldigt uppmuntrande.
De två nästkommande patienterna ska doseras vid 15 MBq/kg i en fraktionerad regim. Vad kan vi förvänta oss från denna sista del av fas I?
– Enligt studieprotokollet backar man ett dossteg när MTD väl har fastställts, för att bekräfta nivån. Vi använder de här två sista patienterna för att studera en alternativ doseringsregim, så kallad fraktionerad dosering, vid 15 MBq/kg. Det många framförallt vill se är att vi slutför fas I-delen av studien. Helst hade vi velat ha båda dessa patienter med huvud- och halscancer, eftersom det skulle befästa Tumorad ytterligare i den sjukdomsbilden. Men det kan vi förstås inte garantera. I slutändan handlar det om en avvägning mellan tid och vilka patienter som finns tillgängliga.
Synligt tumörupptag har nu observerats i både ACC och skivepitelcancer. Hur ser ni på indikationsvalet framåt – orphan-spår eller bredare?
– Det spännande är att vi nu har snyggt upptag i två olika typer av huvud- och halscancer. ACC-observationen vi kommunicerade i höstas öppnar för ett potentiellt orphan-spår i nästa steg eftersom ACC är en mycket sällsynt cancerform. Den nya observationen är i skivepitelcancer, samma anatomiska region men en annan cancertyp, vilket gör att vi också har möjligheten att gå mot en bredare indikation. Vår grundinställning är fortfarande orphan-spåret, men vi kommer att ha scientific advice-möten med våra rådgivare under sommaren för att guida protokolldesignen för nästa steg. Huvud- och halscancer kan vara en ganska bred indikation om man vill, så det handlar om hur vi ser på vägen framåt och hur finansieringen utvecklas.
Många investerare kommer instinktivt att jämföra Tumorad med Pluvicto och Lutathera. Hur står sig säkerhetsprofilen i den jämförelsen – och när är jämförelsen befogad, respektive när blir den missvisande?
– Den huvudsakliga observationen rör blodbilden, vilket är fullt förväntat med ett lutetiumbaserat läkemedel och i linje med det man ser hos liknande terapier. Det som är glädjande är att vi inte sett några tecken alls på njurpåverkan, vilket faktiskt följer vår grundhypotes. Vi har designat partiklarna specifikt för att skona njurarna, eftersom vi vet att de är känsliga för radioaktivitet och att nefrotoxicitet är ett problem med andra lutetiumbaserade läkemedel. Vi har inte heller sett några tecken på någon långvarig eller betydande påverkan på benmärgen. Så inga riktiga överraskningar – det ser ut ungefär som man kan förvänta sig.
– Samtidigt tycker jag det är viktigt att dra en tydlig gräns mellan Tumorad och de lutetiumprodukter som finns på marknaden. Lutathera och Pluvicto är mycket mindre molekyler än Tumorad, med en helt annan kinetik och, så som det ser ut, en delvis annan säkerhetsprofil. Många kommer att vilja jämföra Tumorad med Pluvicto och Lutathera, och det är rimligt på säkerhetssidan. Men man bör vara försiktig med att jämföra på dos – eller på effekt, där det helt enkelt är för tidigt att säga något om Tumorad. Det centrala är att Tumorad har en annan komposition och därmed en annan verkningsmekanism när det gäller tumöransamling, vilket öppnar för användning i tumörtyper där Pluvicto och Lutathera inte kan komma i fråga.
Med blicken mot fas IIa, hur ser du på det australiska, amerikanska och europeiska spåret framåt? Och mer konkret, vilka milstolpar kan vi förvänta oss i närtid?
– I Australien har vi redan ett studieprotokoll som inkluderar en fas IIa, så i praktiken kan vi få en sömlös övergång mellan fas I och fas IIa där. Ett orphan-spår kräver ändå fler patienter än en fas I, så ett första steg vore att utöka antalet sites i Australien. Bortom det beror den regulatoriska dialogen på om vi väljer USA eller Europa först. Min nuvarande bedömning är att vi börjar i USA med pre-IND-aktiviteter. Det är kopplat både till orphan-strategin och till mer gynnsamma finansieringsförutsättningar i USA.
– På kort sikt är milstolparna tydliga: slutföra fas I, inleda de regulatoriska dialogerna, välja fas II-spår och initiera fas II. På längre sikt har vi en högt differentierad asset och möjligheterna är många. Indikationsmässigt har vi tidigare lyft fram bröst- och äggstockscancer som intressanta alternativ. Kombinationsterapi är en annan naturlig väg. Flera läkemedelsklasser skulle väl kunna fungera i kombination med något i stil med Tumorad, men vi har inte haft resurser att utforska det ordentligt.
Affärsaktiviteten inom radiofarmafältet är fortsatt hög, och Tumorads verkningsmekanism skiljer sig från det mesta som finns på marknaden och under utveckling. Hur påverkar det Tumorads konkurrensposition, och vilka mer långsiktiga möjligheter öppnar plattformen?
– Det vi ser i form av M&A- och licensaktiviteter bekräftar att radiofarmaka inom onkologi fortfarande är ett hett område. Affärer som Regeneron–Telix har ingen direkt påverkan på våra partnerdialoger, men det finns ett tydligt brett intresse från bolag som redan är etablerade i radiofarmaområdet. Bland dessa finns aktörer som BMS som rimligen är angelägna att bygga ut sina pipelines, och från nya aktörer som söker en ingång. Det är en positiv miljö att verka i.
– Det avgörande för oss är mekanismen. Med ett annat sätt för tumöransamling kan vi gå efter tumörtyper som sannolikt ligger utom räckhåll för det som finns på marknaden idag och för det mesta som är under utveckling. Vi ser Tumorad som en möjlighet att bredda radiofarmafältet indikationsmässigt.
– På plattformssidan finns det också möjligheter att använda materialet på olika sätt, exempelvis genom att koppla på andra isotoper, eller tungmetaller för att använda det som radiosensitizer, utforska lokal administration i vissa fall, eller koppla på targeting-ligander på partiklarna – något vi ofta får frågor om och som är fullt görbart men inte har drivits av resursskäl. Så det finns många möjligheter med Tumorad-plattformen som vi gärna skulle utforska – allra helst tillsammans med partners.
Innehållet i BioStocks nyheter och analyser är oberoende men BioStocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.