Lilly arbetar enligt två parallella modeller som förvärvschef Jacob Van Naarden nyligen beskrev i en intervju med FierceBiotech. Den första handlar om att kasta ut ett brett nät av tidiga, billiga affärer.
– The strategy there is, most of these things won’t work, säger Van Naarden. But we haven’t spent that much money in total, so if one or two work, it easily pays for the entire endeavor.
Den andra modellen kan ses som motsatsen: stora, koncentrerade satsningar på kandidater som redan har starka data. Van Naarden beskriver det som läkemedel som:
– At the time of the deal, you know are real.
Det är här de riktigt tunga checkarna skrivs – som de 6,3 miljarder dollar som Lilly betalade för neurobolaget Centessa, som fokuserar på sömnstörningar. Lillys strategi ger oss inte bara intressanta rubriker utan kan ses som en lärdom för var och en som investerar i life science.
Sprid riskerna i tidig fas
Den första modellen säger något viktigt om hur tidig läkemedelsutveckling faktiskt fungerar. De flesta projekt misslyckas. Det är inte pessimism, utan ren statistik. Till och med Lilly utgår från att merparten av deras tidiga satsningar kommer att gå om intet. Då bör den enskilda investeraren vara försiktig med att lägga hela sitt kapital i ett enda tidigt utvecklingsbolag och förvänta sig att det ska lyckas.
Lilly hanterar branschens inbyggda risk genom diversifiering – många små chansningar, där de få vinnarna betalar för alla förlorarna. Den privatinvesterare som koncentrerar allt till ett enda förhoppningsbolag saknar motsvarande krockkudde. Går det fel finns ingen vinnare i portföljen som tar igen förlusten. Vi såg ett tydligt exempel på det med Diamyd Medical tidigare i år, där en kollapsad fas III-studie utplånade nästan 90 procent av aktievärdet på kort tid – och där även namnkunniga internationella specialistinvesterare satt med enorma förluster.
Koncentrera bara när data håller
Den andra modellen bär på en lika viktig läxa. Lilly gör sina stora, koncentrerade satsningar på projekt med bekräftad proof-of-concept. Investeringen baseras inte på hopp, inte på en spännande mekanism, utan faktiska kliniska bevis. Kom ihåg: läkemedlet ska inte bara bli godkänt, utan även kunna ta en tydlig position på marknaden. Den som överväger en större satsning på ett enskilt bolag bör ställa sig frågan om huruvida data räcker för att kandidaten ska kunna erhålla marknadsgodkännande och också kunna konkurrera om faktiska marknadsandelar.
Sammantaget är Lillys förvärvsfrenesi en påminnelse om något grundläggande. Life science är en sektor där den inbyggda risken är hög och där de flesta utvecklingsprojekt aldrig når sina mål. Den som vill investera framgångsrikt inom life science-segmentet bör tänka som Lilly: sprid riskerna i de tidiga faserna, var medveten om att det flesta satsningar kommer att misslyckas, och satsa bara stort när datan är tillräckligt stark för att motivera det. Det är ingen garanti mot förluster, men det är en betydligt sundare utgångspunkt än att satsa allt på ett kort och hoppas på det bästa.
Kim Liedholm
Redaktör
