Kina sjösatte 2015 ett genomgripande reformpaket och har sedan dess gått med i ICH och metodiskt byggt upp ett ekosystem av kapital, talang och klinisk infrastruktur. En klinisk studie är genomförs till halva priset jämfört med i väst, samtidigt som patientrekryteringen går två till fem gånger snabbare.
Men mitt i allt detta finns det en fråga som sällan ställs: är Kinas framväxt verkligen ett nollsummespel?
Svaret, om man tar ett längre perspektiv, är troligen nej. En läkemedelsmarknad som mognar gör inte den totala kakan mindre – den gör den större. Just nu stirrar sig alla blinda på Kina som säljare av läkemedelsprojekt. Kina som aktör i det globala läkemedelssystemet innebär dock inte bara fler säljare av innovation, det innebär också fler köpare. Fler patienter som kan nås av nya behandlingar. Fler kliniska studier som kan genomföras snabbare och billigare. Och på sikt, när den kinesiska marknaden mognar ytterligare, ett land som kommer att licensiera in lika mycket som det licensierar ut.
Satsa på styrkorna
Den bild som ibland målas upp – att allt framöver kommer att komma från Kina – är dessutom sannolikt fel. Forskning och innovation har aldrig koncentrerats till en enda region, och det finns goda skäl att tro att det inte kommer att ske nu heller. Regionerna har sina styrkor, och de förändras långsamt.
Vi kan ta Danmark som exempel. Landet är idag ett globalt centrum för obesitas- och diabetesforskning, ett arv som byggts upp över decennier kring Novo Nordisk och det ekosystem av talang och kapital som vuxit fram i dess spår. Och det är bara ett exempel. USA dominerar gen- och cellterapier. Europa har djup kompetens inom sällsynta sjukdomar och precisionsmedicin. Kina har tagit täten inom antikroppsbaserade cancerläkemedel. Det är inte en värld där en region vinner och resten förlorar – det är en värld där olika regioner är bra på olika saker och handlar med varandra.
Det betyder inte att europeiska och nordiska bolag kan luta sig tillbaka. Konkurrensen har hårdnat och kapitalet är just nu extremt selektivt. Men det rätta svaret på Kinas framväxt är inte rädsla – det är en tydligare förståelse för var den egna styrkan ligger, och en vilja att bygga de ekosystem som krävs för att försvara och utveckla den positionen. Det tog Kina tio år att bygga sitt. Frågan är om Europa är beredd att göra detsamma.
Kim Liedholm
Redaktör
